Vårträning till fjälls är en vanlig företeelse för oss boende längre upp i landet.
Vi valde dock att fara söder ut ner till Stefan Nilsson i Skåne för träning på rapphöns.

Det snötäckta Skåne ingav dock lite fjällkänsla och med en trevlig och duktig instruktör, bra fåglar och fina marker fick vi åter uppleva en riktig toppenhelg.
 

"FJÄLLTRÄNING" Á LA SKÅNEMODELL



Skånska "fjällvidder"
Efter en lång vinter utan fågelträning var längtan stor att åter få prova våra fyrbenta adepter på fågel. Vad vore lämpligare än skånsk barmarksträning på parhöns?!

På Claes -, Ellas (GR Hella) husse initiativ, var en träningshelg bokad hos Stefan Nilsson, längst ner i sydöstra Skåne. Förutom Ella deltog även Hardy och Hedda ifrån H-kullen, min Kraka, Britt och Per-Åkes pointer samt en pigg och glad strävhårstik med namnet Blicka och trevlige weimaranern Isak.
I mitten av mars ligger vanligen marken bar på denna breddgrad och erbjuder fin träning på rapphöns som har parat ut sig. Dock inte nu! Hemma i Falun, nästan 70 mil norrut låg ett tunt snölager som knappt täckte backen. Här mötte oss fält med flera dm tjock snö. Snövallar på flera meter skvallrade om det snökaos som dragit fram på slätten några veckor tidigare. Barmarksträningen fick med ens en mycket realistisk fjällträningskaraktär istället.
Vårträning på barmark kändes lite avlägset! Stefan såg till att vi förare agerade rätt och fick hundarna att reviera riktigt... ...vilket i den tunga snön snabbt fick svetten att bryta fram hos oss tvåbenta
Skåne visade inte direkt upp sin bästa sida den första dagen utan bjöd på snöglopp och bitande kylig vind. Gissningsvis höll sig alla normalt funtade skåningar inomhus en sådan dag men Stefan lät inte snön hindra oss.
Skolat sök och god reviering funderar nog inte så många av oss på, som huvudsakligen jagar till fjälls och skogs. Hundarna jobbar på utan allt för stor inverkan från oss och lär sig ganska snart vilka biotoper som är av värde att söka av. Utan god reviering på fältet, leder det dock obarmhärtigt till att hundarna går förbi fågel och därmed missade jaktsituationer. I provsammanhang får man också svårt att hävda sig om revieringen är bristande. Till skogs medför en god reviering till en effektivare jakt och vi har kontroll på var vi har vår hund och kan snabbt finna den om den ev står för fågel.
Stefan gnuggade oss rejält i konsten att föra hund på fält, att få slagen lagom djupa, att få hunden att vända på signal osv. Från att huttrande traskat fram i det bistra marsvädret, började svetten lacka då det inte bara gällde att få hundarna att avbryta försöken till lek med varandra utan också få till det här med god reviering.
Genomgång av senaste släpp Blicka har preciserat fågeln. Frisk resning!
Det tunga föret och oerfarenheten fick de flesta hundar att se lite frågande ut men när vi som förare agerade på rätt sätt gick det bättre. Längre fram nådde vi viltrikare marker. Fasaner, morkulla! (kände sig nog lite bortkommen i snöovädret), rådjur och flertalet harar piggade upp. Hedda och Hardy fann vi i stramt stående sida vid sida i en buskridå. Tillsammans fick de resa och en hare tog till flykten. Hundarna stannade naturligtvis! på stoppkommando (det täta slånbuskaget var måhända också till god hjälp).
Pointern Piff Isak avancerar Ella stramt stånd för rapphöna
Eftermiddagen ägnades åt mer fågelarbete, nu på utsatta rapphöns men även en vild flock som höll till på marken. Inte alldeles lätt. Den fördröjda vintern gjorde att flocken fortfarande höll ihop och var ytterst lätt på vingarna. De var inte heller särskilt villiga till att trycka utan tog gärna till benen och sprang i ris och busk. Tupparna Stefan plockat med ut var dock lite mer "samarbetsvilliga", flög riktig bra och gav många fina träningssituationer.
Mycket roligt att konstatera var att alla tre syskon -Ella, Hedda och Hardy visade upp samma distinkta fågelhantering. Näsorna väl med, strama stånd, frisk resning på kommando och helt lugna och sansade i flog. Stefan gav också hundarna stort beröm. Att en individ i en kull fungerar riktigt bra hör ju inte till ovanligheterna men att som här, alla tre visar upp samma goda behandling av fågel, var rätt imponerande. Det kändes verkligen roligt att höra från en person som har stor erfarenhet, kunskap och sett så stort antal hundar genom åren.
Efter en givande dag i fält bjöds vi på en suverän middag hemma hos Stefan och hans sambo. Perfekt tillagad oxfilé på grönsaksbädd. Trötta, mätta och mycket nöjda med dagen blev det så småning om dags att krypa till kojs.
Söndagen bjöd på behagligt vårvinterväder. Isak njuter i vårsolen! Hardy har hittat fågel och Britt får instruktioner av Stefan Ella och Claes
Söndagen bjöd på 10 minusgrader, strålande solsken och fält som var som skinande salsgolv. Skånes landskap var inte allt för olikt fjällvidder i vårvinterskrud. Hundarna flög fram över skaren. Fart, stil och reviering förbättrades avsevärt hos alla hundar jämfört med lördagen, men Stefan var naturligtvis på oss och såg till att vi fortsatte jobba hundarna rätt. Arbete på fågel fungerade fortsatt lika fint. Både Hardy och Hedda gjorde fint ifrån sig och var mycket lyhörda. Ella hade även hon flera riktigt fina fågelarbeten med härliga resningar och spontant sittande i flog. Claes kunde även briljera med att visa den otvetydliga lydnad han har på henne. Att se Ella tvärstanna på signal på hundratalet meter efter att fasantupp gått upp och sedan se henne ta ögonkontakt med husse när hare drar förbi och direkt komma på inkallning, ger onekligen välbehagliga rysningar. Få förunnat att ha ett sådant samarbete och lydnad med sin hund!
Gruppfoto Ella och Hedda Ett snötäckt skånelandskap
En välarrangerad, mycket trevlig och väldigt givande helg var till ända.
Mycket nöjda med hundarna och fulla av ny lärdom var det åter dags att styra kosan norrut! För egen del väntade dock först en liten avstickare till Öland.

En jaktdag är redan bokad till hösten på Stefans välskötta anläggning och fina marker. Vi ser fram emot det.
Stort tack Stefan!