De
vilda rapphönsen hade ännu inte parat ut sig utan
höll fortfarande hop i flock och var rejält varsk
i det vita landskapet.
På fältet rakt utanför vår stuga hade
vinden blåst bort snön på en liten fläck
och där fann vi på en av kullarna. Hundarna fick
vara ytterst varsamma för att fågeln inte skulle
ta till vingar. Hönsen låg gärna i lä av
stenmurarna och det krävdes därför att hundarna
hade näsan med och stannade på "rätt"
sida av murar och diken. Kraka och även unga Hedda fixade
det oftast på ett rutinerat sätt.
Om
rapphönskullarna var färre i antal så var
hararna desto otaligare. Många harstånd kunde
konstateras men det gav även fina tillfällen till
träning av respektering i uppsprång. Många
gånger dök dessa långöron också
upp när hundarna var en bra bit ut på sök
men de var ändå förvånansvärt lydiga!
En
lite annorlunda episod fick jag uppleva med Hedda. Hedda sökte
av ett fält, markerade och började slå upp
mot en stenmur. I samma ögonblick lättade en rovfågel
med rapphöna i klorna. Rovfågeln jagades intensivt
av kråkfågel och flög ett stycke för
att landa i ett dike med buskar. Hedda stod stramt mot muren
och fick senare resa. 3 rapphöns kvar som lättade
varav den ena flög till samma område som rovfågeln
tagit sin tillflykt.
Efter en runda på fälten styrde vi tillbaka mot
diket. Först blev det markering på hare som flyende
drog iväg längs med dikeskanten, kort därpå
lyfte rovfågeln igen och sen blev det fast stånd
nere i diket mot de grova buskstammarna. Hedda reste friskt
mot stammen och håligheterna i snön där under.
Något mörkt pilade under snön- rapphönan.
Med lite hjälp att sparka hål i snön kunde
hon ta till vingar och Hedda och jag såg förundrat
henne flyga iväg.
Många viltupplevelser vid ett och samma tillfälle!
|
