::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::
VALPNINGSDAGS
::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::
2004-04-12
Efter ca 9 veckors väntan var det så dags för Picas valpning.
Strax före klockan halv ett natten till måndag föddes första valpen, en fin liten tik på 445 g. Det stod inte på förränn nr 2, en rejäl hane på 540 g låg i lådan. Ytterliggare 10 minuter senare låg även nr 3 där, hane 470 g.

Picas värkarbete fortsatte men ingen valp i sikte. Värkarna kom och gick men utan resultat. Vi beslöt oss då för en kontrollröntgen för att se så inget felläge uppstått. Valp nr 4 låg på väg ut men inte i den kroppställning en levande valp normalt ligger. Den satt dock inte fast så vi beslöt att avvakta och omgående när vi åter var hemma krystade Pica ut, det som skulle visa sig vara en döfödd tikvalp. Tråkigt men sådant som i valpsammanhang inte är ovanligt. En fin tik utan yttre defekter och helt fullgången.
När detta "hinder" nu var ur vägen kom resterande valpar i strid ström; nr 5 en något mindre tik på 360g, nr 6 tik 445g, nr 7 tik 435g. Sedan lite maskulint inslag i form av två hanar 425g och 455g. Efter lite vila och pyssel kom så slutligen vid halvsju-tiden måndag morgon sista valpen, en tik på 435g.

En nöjd tik och en drös mätta belåtna valpar sov sen gott i valplådan. En ganska trött matte med mycket grumliga ögon blev sen sittande en bra stund och bara beundrade de små underverken.

Alla valpar är bruna med lite vit teckning på bröstet. Det är inte alldeles lätt att skilja alla dessa små chokladpraliner åt. Lite Tipp-Ex-fläckar har fått lösa det problemet!

::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::
VECKA 1
::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::
2004-04-19
Första veckan av valparnas liv har nu förflutit. En valp är en mycket sårbar liten individ som är helt beroende av att dess mor tar hand om den. Den föds med slutna ögon och hörselgångar, alltså både blind och döv. Den saknar förmågan att själv reglera sin kroppstemperatur och dess rörelseförmåga är ganska begränsad. Framkroppen med huvud är betydligt starkare än bakkroppen och valpen tar sig fram genom att kravla med hjälp av frambenen. I naturen gräver hunddjuren sina boplatser vilket gör att lyans botten blir svagt skålformad. Under rörelse svänger valpens huvud från sida till sida och gör att den rör sig i cirklar därmed hamnar mitt i lyans botten bland övriga syskon. På så sätt behåller de sin kroppsvärme.

Kontrollen av frambenensrörelserna har även en mycket viktig roll i valpens trampande mot juvret vid diandet som stimulerar Pica till mjölkproduktion. Deras tunga är otroligt stark och greppet de tar om spenen liknar mest en sugklocka. De släpper heller inte greppet i första taget trots Picas tvättande, vilket också är nödvändigt, då valpen till en början saknar förmåga att själv tömma tarm och urinblåsa, utan behöver denna yttre stimulering.

Känseln är det som är mest utvecklat hos dessa små individer. Beröring, tryck och smärta reagerar de för ganska bra. Särskilt känseln runt ansikte och tassar är välutvecklat och nödvändigt i samband med sökandet efter Picas spenar och kropp. Trots att valparna varken hör sig själva, sin mor eller varandra, ger de ifrån sig en hel del ljud redan nu vilket ju ger effektiva signaler till Pica.

Valplådan skiljer sig en hel del från hunddjurens naturliga lyor. I naturen består lyan många gånger av en gång som mynnar i en utgrävd jordkammare. Där är mörkt, dragfritt och ganska svalt. Man kan "förbättra" valplådan ur tikens synvinkel, genom att förse den med "tak" som gör det lite mörkare. En svagt skålformad botten i lådan är säkert inte heller så dumt men man måste tänka på att i vår varma inomhusmiljö, måste valparna ha möjlighet att kunna krypa ifrån varandra när det blir för varmt. Trots våra försök kan man se Pica gräva utomhus under stenar och yttertrapp för att åstakomma den optimala lyan när hon får chansen. Detta beteende sitter djupt rotat.

Kraka är mycket nyfiken på de små och vill gärna nosa och snusa på dem när chansen ges. Pica är ännu inte så pigg på att släppa fram henne utan brukar sträcka sig fram och titta på henne bestämt. Det räcker för att Kraka ska backa undan. Tsatsa har ännu mer respekt för Pica och "låtsas inte om" valparna utan böjer undan blicken direkt då Pica tittar på henne.