|
::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::
VECKA 8
::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::
2004-06-07
Första
bilturen blev det för valparna i början
av veckan i samband med vägningen inför
stundande id-märkning. Köksvågen
där hemma räcker numer inte till,
utan det fick bli en tur ner till djursjukhuset
och deras stora golvvåg. Kullen som hela
tiden sett mycket jämn ut visade även
nu viktmässigt att så är fallet.
7 veckor gamla hamnade vikten på 5 kg
med något hekto upp eller ner för
samtliga, utom våra två större
hanar. Hamlet vägde 4 hekto mer och när
Hoya, som ända sedan födseln varit
vår store gosse, klev upp på vågen
stannade den på 5,8 kg.
Under
onsdagen gjorde vår veterinär Marie
hembesök och besiktade allihop. För
två av valparna som stannar ytterliggare
en vecka, sker en extra ombesiktning innan de
reser. Marie kunde bara säga att det var
en mycket jämn och fin kull utan minsta
anmärkning. Vaccination mot parvovirus
gavs och ska upprepas om en månad, då
tillsammans med vaccin mot valpsjuka och HCC
(smittsam leversjukdom). Jag valde att id-märka
dem med tatuering i örat vilket ofta brukar
ge väldigt fint resultat vid denna ålder,
då öronlappen ännu inte vuxit
klart. För att inte valpen ska känna
smärta vid tatueringen, sederas den (får
lugnande medicin) och sover djupt under proceduren.
Efter några timmar är det åter
full fart på dem.
I
och med tatueringen blev det också definitivt
klart med vilket namn varje valp fått
och därmed också var de ska flytta.
Alla våra valpköpare vet ju hur svårt
det varit att skilja och välja ut valp.
Själv har jag ju haft förmånen
att följa dem dygnet runt i 8 veckor men
tycker ändock valet varit riktigt svårt.
Alla valpar är mycket nyfikna små
individer med stor portion framåtanda
och har en härlig trygghet i sig själva.
Det blev slutligen och kanske det ända
rätta, ett val efter hjärtat.
Hedda heter hon, chokladbrun med liten vit fläck
på bringan och helt underbar!
De
sista två veckorna har valparna fått
flytta ut i "storstugan" och huserar
innanför ytterdörren när de inte
tumlar om utomhus i valphagen. De är riktigt
duktiga på att säga till när
de behöver gå ut för större
toalettbestyr. Pölar blir det förstås
lite här och var men har de möjlighet,
går de ut. Maten serveras efter signal
på visselpipa, vilket de snabbt lärt
sig lyssna och komma till. Enklare halsbands-
och koppelträning har det blivit i samband
med våra kortare utflykter. Lite kliande
tyckte en del medan andra resolut tog kopplet
i mun och stolt travade fram bredvid mig. Räv
visste vi ju att dessa krabater gillade. Att
apportera fasan föll sig också helt
naturligt, kanske något hårdhänt
när alla ville "hjälpas åt".
Det blev mycket spottande av fjädrar efteråt!
"Social
träning" och "flockkänsla"
har vi bedrivit dagligen i form av trött
matte som vilat i valpbädden med alla valpar
liggandes på och runt omkring. Ganska
omgående har vi alla slumrat till och
fått en go sovstund tillsammans.
Pickabo
har varit en utomordentlig morsa som aktivt
fostrat och pysslat om valparna hela tiden.
Hon propsar fortfarande på att få
ge dem en liten mjölkslurk mellan varven
och busar eller bara gosar med dem då
och då. De har även fått sig
rejäla avhyvlingar när de inte haft
vett att lyssna och de har alla lärt sig
hur man ska uppföra sig om man är
liten hundvalp.
Valpleverans
medför alltid blandade känslor. Man
hinner fästa sig något ofantligt
vid dessa små filurer på åtta
veckor. Samtidigt vet man att de nu är
redo för att möta stora världen
och behöver en massa stimulans och uppmärksamhet.
Att se den lilla valpen nyfiket sträcka
på huvudet och titta ut genom bilrutan
när den far iväg med sin nya familj,
ger onekligen en klump i halsen. Efter telefonsamtal
från nöjd och glad matte och husse
som berättar att bilresan gått bra
och valpen nyfiket granskat sitt nya hem och
sedan lugnt slagit sig till ro, känner
man sig stolt och betydligt bättre till
mods. Allt känns åter helt rätt.
Dessutom kommer vi ju snart att få se
alla igen i och med valpträffarna framöver.
Sista veckan med detta härliga gäng
är till ända. Som tur är får
vi några extar bonusdagar med Hoya och
Hella som åker först kommande helg.
Och så har vi naturligtvis goa Hedda att
glädja oss åt som blir kvar på
gården!
Härmed
avslutar vi den veckovisa uppföljningen
av valparnas uppväxt på Gruffwe Rijs.
Nyhetssidan hoppas vi däremot få
fylla med alla dessa "kottars" bravader
och äventyr framöver.
Vi önskar alla valpar och er valpköpare
stort lycka till!
|
