OM "VITTRA":

En solig dag i juli 1993 mötte vi för första gången Vittra som då var en 12 veckors sprallig liten vorstehfröken.
Vittra visade sig, som de flesta vorstehvalpar, vara en helt underbar liten varelse ena stunden för att i nästa uppträda som ett förklätt monster. Tack vare kunniga och hjälpsamma hundmänniskor - inte minst Benny Nilsson och Monica Berglund, förflöt dock valp- och unghundsstadiet utan större intermesson. Injagningen likaså.

Min egen och Vittras första provstart gjordes uppe på Fulufjället hösten 94. Domaren gick myndigt igenom vad vi hade att rätta oss efter och det var en mycket nervös matte som släppte sin unghund. Dagen slutade ialla fall med ett 2:a pris och det var först några dagar senare som jag förstod att vi lyckats! Jaktprovsstarterna gav ett flertal pris följande år och kröntes med ett 1:a pris i elitklass och utnämnade till provbästa hund.

Skogsjakten var Vittras starkaste sida även om vi också gärna jagade till fjälls och på fält. Med Vittra blev jakten alltid spännande. Man var aldrig riktigt säker på vad hon stod för. Först och främst var det naturligtvis allehanda fågel. På backen eller i träd hade inte någon betydelse. Mård och grävling hörde också till de viltslag som hon gärna letade upp. Riktigt överraskad blev jag den gång då hon rapporterade och sedan stod för älgko med kalv. Hon var också en duktig hjälp i eftersökssammanhang.

Vi provade även på bruks och lydnad i de lägre klasserna med bra resultat. Tillsammans med husse Rolf utbildades hon också till Räddningshund, något som passade denna människoälskande hund utmärkt.

En jättehärlig hund som hade mycket innanför pannbenet!

Vittra lämnade oss i november 2008. Hon var då drygt 15,5 år men in i det sista en pigg hund och otrolig fågelfinnare. Med Vittra ut i marken hittade man alltid fågel och vår sista tur tillsammans var inget undantag. Det är med varmt hjärta vi kommer minnas denna härliga hund som lärt oss så mycket och gett oss så många oförglömliga minnen.