Snöfria ytor motiverar till apporteringsträning och vad passar bättre än att ta hjälp av en expert på området!
Vi samlades ett litet gäng Gruffwe Rijsare och fick hjälp av Inga-Lena Djurberg, skicklig och erfaren retrieverinstruktör som fört fram en rad egna hundar och tränat andra ekipage till fina jakt- och provresultat. Bl a har hon under många års tid vistats delar av året i England och tagit del av engelskmännens retrieverträning.

Under en promenad i området hemma hos Inga-Lena stannade vi till vid ett antal stationer och gjorde olika övningar. Under hela promenaden gälde det att ha fokuserade hundar och full ordning på linförigheten osv.
En hund gör aldrig medvetet fel utan misslyckas en övning så förstår i regel inte hunden vad vi vill och vet inte vad den ska göra. Så väldigt mycket hänger på oss förare om vi vill nå höga resultat!

Genom att som förare "tänka som en hund" och förstå hur den upplever olika situationer så kan vi utifrån det lägga upp bra övningar. Genom att själva vara tydliga och konsekventa i vårat kroppsspråk och signaler får vi en hund som förstår vad vi menar i olika situationer. Så alla övningar förklarades pedagogiskt av Inga-Lena så vi förstod och hundarna lyckades, och vi fick massor av tips och råd vad vi som förare ska tänka på.

Närsökssignal används mycket inom retrieverarbete och något som även vi med våran typ av hund och jakt har stor nytta av. En speciell signal vi lär hundarna som de ska förknippa att "nu är det nära apporten-det bränns", "sök där".
När vi skickar hunden Ut i en riktning, vill vi att den ska springa rakt ut ända tills vi har den i rätt område och vi kan då ge den en ny signal ex "stanna" och "sök där". Ofta är det en fördel om dessa signaler är inlärda med olika visselsignaler, då kan vi kommunicera med hunden även på långa avstånd och blåsigt väder. Rösten kan bli svår för hunden att uppfatta i dessa sammanhang medan en visselpipa hörs bättre.

Inga-Lena gav oss tips om hur man kan lära in denna närsöks-signal. Låt hunden se hur du lägger ut apporter i ett litet område som avviker från omgivningen. Placera hunden en bit från området och skicka den dit. När hunden är i rätt område ger du närsökssignalen upprepade gånger tills du ser att hunden funnit och tagit en av apporterna. Allt eftersom kan man sedan gömma apporterna lite mer (hunden får fortfarande se att de läggs ut) så hunden får använda näsan för att finna.

Solda avlämning

Det där med hur man själv agerar och gör är vi inte alltid medvetna om. Vorsthrar är ju ofta väldigt glada och kan vara lätta att varva upp. Att ta på och klappa hunden tror jag inte jag är ensam om att göra när jag berömmer, men här fick vi en bra förklaring till varför hundarna går upp i varv och tappar fokus och "blir flamsiga". Så det blev till att stoppa händerna i fickorna och istället använda rösten vid beröm och vips så satt hundarna snyggt och prydligt utan att svassa runt så fort en övning avslutades.

En massa andra bra tips och idéer delade Inga-Lena med sig av och vi fick alla en massa "aha"-upplevelser och motivation att träna med våra hundar.

Tusen tack Inga-Lena för ett mycket givande och inspirerande träningspass!.

Inga-Lena är förutom instruktör, jägare och hundtränare också uppfödare av Labrador Retriever under prefixet "Djursbergas". Gör gärna ett besök på deras hemsida