Efter lite vintervila var det dags för en återträff med Gruffwe-hundarna.

H-gänget hade nu uppnått åldern av 10 månader och jag hade väntat mig möta ett gäng mindre lydiga "slyngeltonåringar", men icke.
 

TRÄNINGSTRÄFF - 19 FEBRUARI 2005



Stadgeträning!

Med tanke på hundarnas ålder och vårens kommande prövningar, så kändes det lämpligt att samla ihop gänget för att "gnugga" lite allmänlydnad och apportering en dag.
Väglaget var inte det bästa men vi samlades ett gäng på 5 Gruffwe-hundar: Halde, Hamlet, Hardy, Hexa och Hedda. Inbjudna var också Lisa Danielsson och Per Örn med sina Strävhår Kana och Mara samt Anna Aronsson med Springer Spanieln Gloria.
Ridhuset i Naglarby utanför Borlänge blev en perfekt plats att träna på när blötsnön föll ymnigt utanför. Peter Bergkvist, husse till Gruffwe Rijs Sinmara och utbildad instruktör inom SVK och SBK, fanns på plats för att hjälpa oss.

Per och Peter hälsar och Mara sitter stilla bredvid. Lisa med Kana ser på.
 Halde sugen på harskinnet men kommenderad till sitt så är det inget snack om saken.
 Hardy kollar på matte om hon tycker han gör rätt.
 Hardy och Hamlet stannas på kommando under full busrusch.

Inledande hälsningövning med hunden lugnt sittande vid sidan och "sitt-stanna kvar"-övning med hundgänget i ena änden av ridhuset och vi tvåbenta i den andra, vållade inga problem.
Sen var det dags för stadgeträning. Peter drog ett frestande harskinn runt de sittande hundarna. Nog för att det ryckte lite i kropparnaoch halsarna blev väääldigt långa, men ingen flippade ur utan satt ordentligt kvar på plats.
Mer svårigheter blev det när vi gjorde några inkallningsövningar. På väg in såg Peter till att distrahera hundarna med bollar som korsade deras väg och nog fanns viljan där att få jaga ikapp det rullande bytet, men mattes/husses bestämda ton fick dem på rätt tankar igen.
Stoppkommando på hundarna, under full lek med varandra, praktiserades också och det fungerade även det.

Fikaraster med diskussioner är ju en mycket viktig programpunkt och vi hann med flera stycken mellan de olika arbetspassen.
Anna Aronsson som under flera år hjälpt till och visat Gruffwe-hundar på utställningar med framgång, höll en genomgång i handlerkonsten. Hon visade och gav en massa goda råd och vi körde sedan en liten inofficiell utställning med alla hundar. Per-Åke med Hardy var en riktig hejare på att visa hund. Vändorna i Pointer-ringarna genom åren har bevisligen satt sina spår!
Hemma på Vällan utdelas ett obligatoriskt kvällskex till hundarna innan sängdags, en "kvarleva" från småvalparnas tid. Med detta kex har många kommandon lärts in. Just nu tränar vi "stå" -uppställning inför kommande utställningspremiär.
Hundar brukar ju vara mycket läraktiga när motivationen är den rätta. Kanske ett tips!

Paus med snack. Gloria funderar om matte har lite mer fika att bjuda på. Hexa lattjar lite under inkallningen. Hamlet lät sig inte störas av bollen Behagligt att kunna träna inomhus. Hexa kollar in mattes fikakorg.

Anna gav goda råd att ta med i utställningsringen. Hedda stod som hon aldrig gjort annat i Annas händer. Per-Åke har smygtränat i Pointer-ringarna genom åren. Hardy väl med på noterna. Anita visar Halde fram och tillbaka inför domarens stränga blick. Mer fikapaus!

Lunch blev det efter förflyttning till Falun och Falu Djursjukhus. Därefter blev det en grundlig redogörelse om viltspår och viltspårprov av Per Örn. Per är under utbildning till viltspårprovdomare och hade massa värdefulla tips att ge. Att träna spår på snötäckt mark kan ge många fördelar t ex. Hamlet och Halde fick senare prova på korta introduktionspår och båda visade goda anlag och tyckte det var riktigt roligt. Hamlet höll en riktig "seger"uppvisning med klöven efter slutfört arbete och var sååå nöjd. Att Halde tyckte det var en höjdare, även han, gick inte att ta miste på.

Under eftermiddagen visade Peter lydnadsapporteringens alla steg och påtalade vikten av att tänka efter när något inte fungerar. Det gäller att rätta till rätt länk i kedjan när något krånglar. En hel del tid är värt att lägga på bära-momentet. Låt hunden till en början sitta och hålla fast apporten i mun. Träna de vanliga lydnadsmomenten men kräv så småningom att hunden även ska bära sin apport samtidigt. Greppandet brukar i de allra flesta fall gå att få till genom att leka upp intresset för apporten. Kör man fast så är det bäst att vända sig till någon duktig och erfaren för hjälp. Inlärning genom lydnadsapporteringen tar lite tid men det är en väg som brukar fungera för de allra flesta. Spontanapportering från valpstadiet är också en väg att gå men har man en unghund eller vuxen hund som visar ointresse för apporten kan lydnadsapportering vara lösningen.

Peter höll genomgång i apportering med Ymer. Lillmatte Alicia sover gott i barnvagnen.

 Ymer visar hur en inkallning med apporten i mun kan se ut. Blötsnö skiftade till strålande sol under eftermiddagens övningar utomhus. Hamlet bar sin apport i alla lägen oavsett vad vi hittade på.
Halde görs redo med spårselen inför blodspåret. Per håller en kort genomgång vid spårstarten. Hamlet luktar intresserat på "skottplatsen". Klöven i spårslutet var verkligen en höjdare.

Mörkret hann lägga sig innan vi var färdiga för att bryta upp. Trötta nöjda hundar kröp ihop i bilarna och vi tvåbenta var nog ganska mättade också. Peter gav hela gänget Med beröm godkänt, efter dagens övningar. Han och sambo Lotta sa i bilen hem att suget efter valp, onekligen blev stort efter bekantskapen med detta gäng. Kul att höra!

Roligt att se era hundar igen. De är genomgående mycket trevliga, lyhörda och samarbetsvilliga hundar. Det i kombination med otroligt ambitiösa hundförare bådar gott för framtiden!
Stort tack till Peter, Anna och Per för er hjälp under dagen.