Roffe,
jag och hundarna begav oss på en liten "minisemester"
med husvagn under midsommaren för att testa vagnens
alla finesser och ev brister. Det hela fick en lätt
prägel av Janne Långbens och Kalle Ankas
husvagnssemester.
Roffe den kloke, förespråkade camping på
just campingplats, medan jag höll för en
mer naturnära upplevelse. Det slutade med att
vi med kartboken uppslagen begav vi oss in i Dalarnas
vildmark för att finna lugn och ro långt
från civilisationen. Mygg kan ju vara besvärliga
så vi beslöt att söka oss upp i högre
terräng. Vad som inte gick att utläsa av
kartboken var att de slingrande små grusvägarna
var rejält leriga och hala utav skyfallen som
avlöst varann sista dygnet. Stigningen var också
rejält brant och den väg jag tänkt
vi skulle svänga av på, var absolut inte
anpassad för låggående personbil
med efterföljande släp. Vi fick fortsätta
framåt för att finna en vändbar plats
vilket skulle visa sig vara mitt uppå en fäbodvall
där mängder med folk och diverse fäboddjur
samlats. Enda vändbara stället var på
deras majstångsplats där alla nu väntade
inför majstångens resning. Något
generande!
Nåväl,
färden fortsatte med bilens hjul lätt spinnande
i lervällingen. Så småningom var
vi åter på farbar väg = asfalterad.
Trots dagens tidigare upplevelse beslöt vi oss
att svänga av på en ny grusväg, som
enligt kartan vackert skulle slingra sig efter Västerdalälven.
Kartboken hade dock inte tagit med alla detaljer.
Slutligen visste vi inte var vi befann oss. Någon
älv såg vi då rakt inte till. Vi
parkerade på en mötesficka och beslöt
att rasta av hundarna och samtidigt till fot utforska
var vår väg egentligen begav sig. Några
hundratal meter längre bort svängde den
och där glittrade älven med en perfekt plats
för oss och vårt husvagnsekipage. Humöret
var åter på topp.
Vi
installerade oss och intog lite middag. Roffe som
är en mycket händig tekniker hade veckorna
innan tillbringat timtal i vagnen för att fixa
iordning diverse bekvämligheter bl a TV. Nu var
det bara så att lilla Hedda som är en mycket
försigkommen dam, på ca 1/10 sekund lyckats
hitta och bita av antennkabeln. Kvällen ägnades
istället åt träning med hundarna (stackars
Roffe, han måtte ha ett tålamod som inte
är av denna värld).
Det
blev en lugn och trevlig midsommar med strövtåg
och bäckbad (för hundarna) och nästföljande
dag bar det av hemåt. Vår bristfälliga
karta la vi undan när det visade sig att, vi
som trott att vi var milsvida från folk och
bebyggelse, bara campat ca 1 km från närmaste
samhälle! Nåväl, lyckligt ovetande
hade vi en mycket fin midsommarafton invid älvens
brusande vatten.
Inför
nästa tur kommer vi införskaffa ny bilatlas!
