Tidig söndag morgon var det uppställning för vidare förflyttning upp på fjället. Lite grumliga i ögonen var vi allt, då lördagkvällen bjudit på välsmakande gemensam middag nere i Sälenbyn. Hundarna var dock pigga och allerta och fjälluften fick även oss tvåbenta snabbt att vakna till.

Knappt 5 månader gamla skulle detta, för de flesta av valparna, bli det första riktiga mötet med fjällvärlden. Man skulle kunna säga en introduktions- och praodag på deras blivande "arbetsplats".
Bara för att man kommer till fjälls betyder det inte fria tyglar utan tvärtom, här gäller det att fortsätta praktisera det vi lärt valparna på hemmaplan. Till en början, med alla nya intryck och dofter, var det allt lite stretande i kopplen men så småningom blev det rättning i leden. Passeranden över spångar gav ypperligga tillfällen att lära in "gå bakom"-kommandot. Lika så att sitta still när vi tvåbenta fått igång flåset och måste stanna för plocka av oss lite kläder.

Väl uppe på fjället mötte oss tjock dimma och även blåst. Med Hibbes lokalkännedom i vår grupp samt karta, kompass och GPS kände vi oss dock trygga men för säkerhets skull höll vi oss inte allt för långt i från de markerade lederna. Den dåliga sikten gjorde också att valparna naturligt inte ville ge sig iväg på allt för långa repor utan höll fin kontakt med sin förare. En och en släppte vi dem och på oerfarna valpars vis blev det först lite planlöst springande. När något intressant fångades av nosen såg man dem dock lägga sig på vinden och göra flera fina slag. Under deras släpp passade vi även på att stoppa dem på avstånd, kalla in dem och låta dem stanna kvar korta stunder, med andra ord samma övningar vi tidigare gjort i hemma och som nu skall bli lika naturligt att lyda oavsett vilken miljö vi befinner oss i.

Efter några timmar klarnade vädret sakteliga upp och fjället bredde ut sig i sin fulla prakt framför oss. Nere i en ravin fick plötsligt Hardy upp vittring av fågel och så småningom lättade en orre mellan de vindpinade fjällgranarna. I andra gruppen hade även Hoya funnit och stått för ett par orrar så när vi samlades allihop för lunchrast kände vi oss rätt belåtna.

Hira

Efter lunchrasten bar det sakteliga av hemåt över fjället. Våra grupper bytte område så det blev ny mark att gå över. Det märktes nu ganska väl att valparna var rätt trötta och svängarna blev inte så stora. I vår grupp lät vi därför Hiras "storasyster" Kessy med husse Hans få jobba vilket blev riktigt lyckat. Kessy fann snart på fågel och vi hittade henne i stramt stånd mot en björkdunge. Småvalparna fick i koppel kliva fram medan Kessy kopplades upp. Hira släpptes sen för att få reda ut det hela. Mycket spännande luktade det och snart flög även två ripor upp. Därefter fick valparna en och en söka runt i buskaget och känna på ripvittringen. Intresset väcktes rejält och lilla Hedda snodde runt bland stammarna så löven rök. Kessy hittade senare ytterliggare ripa och två orrar åt oss. Efter denna lärdom drog Hedda in i alla buskage som kom i hennes väg och letade ivrigt efter de fjäderbeprydda varelserna.

Åter vid bilarna hade vi en liten återsamling och genomgång av dagen som gått. Micke höll också en kort genomgång av "hemläxan" - första steget i lydnadsapportering, att lära valpen sittande hålla fast apporten i munnen tills vi säger loss. Ett moment som måste få ta lite tid och där man vinner på att inte ha bråttom utan göra det grundligt från början. Utöver detta gäller naturligtvis att åter och åter igen nöta på inkallningen, stoppkommandot och stanna kvar med allt större provokationer. Nästa träff blir hos Anders Landin och då blir det upp till bevis om vi tränat tillräckligt!

Småvalparna är ännu så pass unga och de behöver fortfarande lite tid på sig innan det riktiga jaktintresset vaknat till liv. Man kan ändock se att det finns där och hur den naturliga revieringen och sökmönstret kommer allt mer. Flera av valparna har redan också funnit och stått för fågel.
Tiden fram tills det "klickar till" ordentlig är en period som det gäller att ta tillvara på och befästa lydnaden till det optimala. Med så engagerade och duktiga valpägare kommer det gå galant!

Jag tror säkert att alla liksom jag tyckte det varit en riktigt fin och trevlig dag. Vi tackar Hibbe och Micke för det och hoppas vi få komma åter längre fram.

Lycka till tills vi ses nästa gång!