Nästan 12 veckor gamla samlades H-kullen med mattar och hussar för den första gemensamma valpträffen.
En heldag i strålande solsken med mycket prat men även några små övningar.
 

H-KULLENS FÖRSTA VALPTRÄFF - 4 JULI 2004



Ett härligt gäng med läraktiga valpar och ambitiösa valpägare

Övre raden från vänster: Hira-Hans, Hamlet-Hibbe, "Hardy" (Hast) -Britt, Svea (halvsyster med H-kullen) och Micke som ledde dagens övningar och Hedda-Marika.
Nedre raden: Hexa-Monica, Hoya-Christer, Halde-Krister och Hrimma-Annika.

Söndagen 4 juli var det dags för H-kullens första valpträff. Det blev en heldag i Falun. Mycket glädjande hade alla utom en av valparna med familj, möjlighet att komma. Trots att mörka moln lurade i horisonten och meterologerna hotat med regnskurar, fick vi solen strålande på oss hela dagen. För första gången denna sommar blev man solbränd och kunde känna svetten sippra fram!

Micke Palm, Edisons husse, fanns på plats och ledde dagens aktiviteter. Vid knappt 12 veckors ålder är det inte möjligt att ägna en hel dag åt en massa övningar. Istället pratade vi igenom ordentligt hur vi upplevt denna första månad med våra valpar. Vad som fungerat bra och sådant som varit mindre bra eller setts som problem. Det kom fram rätt omgående att detta är ett riktigt härligt valpköpargäng som verkligen lagt ner tid och intresse på sina valpar.
Denna första tid har valpen huvudsakligen fått lära känna sin nya familj och sitt hem och byggt upp ett förtroende mellan valp-husse/matte. Valpen har fått följa med i olika miljöer och situationer och fått lära sig goda vanor. Den har fått lära sig vad nej och bra betyder.
Inkallning utan allt för stora störningar och även sittkommandot samt stanna kvar kortare stund i olika situationer är också sådant som alla jobbat med och fått att fungera bra.

Lämnas och sova i bur kan vara lite besvärligt till en början. Hibbe lämnade en mycket målande beskrivning hur man som nybliven hundägare kan uppleva alla de känslor som kommer över en när valpen hjärtskärande talar om sitt misstycke. Alla har vi mer eller mindre fått känna på detta men turligt nog brukar det ganska snart fungera bra.
Ny miljö brukar ofta ge valpen tillfälligt sämre aptit. De flesta av oss har flera hundar och konkurrensen gör då att valpen snart äter bra igen. Är valpen ensam hund i familjen kan det ibland bli lite problem. Krister kunde räkna upp en rad med olika sätt de försökt att lura i sin valp mat. Det skulle vara mycket intressant att se honom när han på alla fyra låtsas vara konkurrenade hund vid matskålen! Goda råd kom från oss övriga och ska förhoppningsvis vara till hjälp.
Det är inte ovanligt att man på tikvalpar kan se små flytningar sk vaginit (slidkatarr). Detta brukar rätta till sig efter första löpet. En liten dos C-vitamin (ca 1/4 upplöst brustablett/dag under en period) kan man ge med maten som då surgör urinen och gör miljön ogynsam för bakterietillväxt. Ev kan man även spola/pensla lite yougurth/acidofilus runt urinöppningen. Visar däremot valpen tecken på urinvägsinfektion - frekvent kissande, svårt hålla tätt samt allmänt påverkad, ska naturligtvis veterinären kontaktas.

Disskusion i gröngräset om valparnas första månad i nya hemmet.

 Micke visade och gav oss många goda råd under dagen.
 Hamlet tar paus i husses knä.

Hardy inspekterar grillkolen.
Lunch med grillad korv följdes av ett par övningar med valparna en och en. Första momentet var att få hunden att lyssna och lyda vårat nej-kommando. Med valpen fritt fick vi passera en läcker frestande klump från kattlådan. Ett halvtamt nej förbyttes automatiskt till ett skarpt NEJ när matte eller husse såg valpen resolut snappa åt sig klumpen beredd att svälja. Sedan gällde det då att få med sig sin valp där ifrån och inte vända åter till "buffén". Det är inte alldeles lätt att snabbt växla mellan glatt uppmuntrande till dovt nejande och få till timing precis tiondelen innan hunden tänker tanken att öppna gapet.
Hamlet har koll på husse och kommer gärna. Hiras husse har precis sagt "Nej" och Hira lyssnar direkt och undviker katthögen.

Hexa har all uppmärksamhet på sin matte och följer fint.

 Hrimma, en livlig fröken som orädd drog iväg på upptäcksfärd.
Nästa moment blev att se hur valpen reagerade på en utlagd ripvinge. De flesta hade näsan påkopplade och fann vingen direkt. En del ville sen helst behålla den för sig själv och springa åt annat håll medan andra kom och visade upp sitt fina byte för matte eller husse med mer eller mindre vilja. En nyttig lärdom att se vilken sorts hund man har. Bra att jobba på att ge den mer bytesmedvetne hunden ett förtroende för sin förare så att den blir villig att visa upp vad den funnit. Micke gav här tipset att exempelvis låta valpen få smaska i sig något riktigt gott som grisöra, liggandes i knäet eller intill matte och husse och på så sätt lära sig lita på att den kan få behålla det goda och inte behöver springa undan för att få ha saker för sig själv.
"Hardy" (Hast) lockas till matte för att visa upp sitt fina fynd. Hoya och husse kopplar loss inför vingmomentet. Svea i fin ögonkontakt med husse.
 Fotograferande och filmande blev det naturligtvis. Här Halde, Pica och Edison.
För dem som ville tittade vi sedan på hundarnas ståndanlag för vinge på metspö. Här varierar det en del vid vilken ålder hundarna fattar stånd. Vissar hundar står dock aldrig för annat än levande fågel vilket väl i sig får anses klokt.
Så länge valpen bara sprang och försökte ta fatt vingen, hölls vingen utom räckhåll. När valpen däremot visade tendens till att strama upp i stånd, fick den på vårat avancekommando springa fram och gripa vingen på backen. Bytet i sig är ju bästa belöningen för hunden och denna lilla övning ger en uppmuntran till frisk avance.
Hira och husse med metspö och ripvinge. "Ja!" och Hira tar ripvingen. Halde på smygande stånd för vingen... ...för att sen fånga "bytet".
Hedda stramt stående för vingen. Hoya har fått syn på vingen. Hrimma m fl hade nog helst velat behålla vingen själv. "Hardy" (Hast) i fin stilstudie.
Därefter blev det halsband av och fri lek bland valparna. Kamp med trasa och "förföljande med fasttagande" praktiserades i fulla drag och valparna såg verkligen ut att trivas med att åter igen få rumla runt i gröngräset med varann.
Dagen avslutades sedan på Falu Djursjukhus där alla valpar fick sin 12 veckors vaccination, lite hundprat samt tips och råd om vad vi bör arbeta med, med våra valpar inför kommande träff om en månad.

Jag gissar att alla, liksom jag, var trötta men mycket nöjda efter denna första träff. Mickes engagemang under dagen var suveränt. Tusen tack, det var många goda och tänkvärda ideér!
En stor hjälp har vi även av varandra. Vi har alla många erfarenheter både från dessa valpar och våra tidigare hundar som vi kan dela med oss.

Mycket roligt att träffa er alla igen och få se alla trevliga fina valpar. Otroligt kul också att se det fina arbete ni lägger ner på era valpar. Vi ses snart igen!