4 månader gamla var det dags för H-kullens andra träff. Åter igen samlades vi i Falun och hade denna dag tillgång till Falu Scoutkårs torp i Puttbo. Vädret stod oss bi även denna gång med lagom sol och värme. Nästan hela gänget hade samlats och Micke fanns plats och höll i övningarna.

Efter avrastning samlades vi med alla valpar i gröngräset. Man ser ofta att hundarna skapar sig höga förväntningar och varvar upp vid träffar och träningstillfällen där flera hundar samlas. Därför beordrades vi nu alla att ta våra valpar och lägga dem bekvämt på rygg hos oss. Där fick de sedan ligga medan vi pratade och gick igenom allt som hänt sedan vi träffades senast. Till en början var det lite oro i lägret, vissa mer förväntansfulla än andra, men ganska snart lugnade de sig och så småningom sov alla skönt och avslappnat. En vorsteh är ju i regel en väldigt aktiv och arbetsglad hund så att lära den från början att också kunna slappna av helt och hållet i alla miljöer är guld värt. Micke berättade att han själv brukar ta till denna lilla "avkopplingsövning" både under promenaderna på fjället och i sådan situationer där han tyckt att Svea - norskvalpen efter Edison, engagerat sig lite i överkant. En hund som kopplar av, har betydligt mer att ge när den sedan åter är i arbete än en hund som under pausen trampar runt och bränner slut på allt krut då.

Berättelserna från var och en om den gångna månaden gav en hel del skratt men också fina ideér.
Hibbes levande berättelse om Hamlets semester i Göteborg gör sig bara rättvisa med Hibbes egna ord. Det var enkelt att föreställa sig hur Hibbe i lätt desperation upptäcker att Hamlet tänker göra det "stora" behovet mitt på Kungsgatan i värsta folkvimlet men hur Hibbe i nästa ögonblick inser att detta är ju jättebra! Hamlet kan göra sina behov precis var som helst och det är ju toppen. Svarta påsen med på turen och det är inget problem. Resten av vistelsen i Götet blev det alltid rast-stopp just på Kungsgatan vilket ju som sagt var bra, lite besvärligt dock den dag husse glömde påsen hemma och fick lösa det med utrustning från Mc Donalds istället!
Att Hardy är matte Britts ögonsten kunde ingen missta sig på. Som förstagångsvalpägare är det massor man funderar över och inte blir det lättare när alla säger olika. Britt hade råkat en äldre herre med den gamla synen på hunduppfostran som bestämt berättat att någon jakthund blir det aldrig av den hund som man "tjafsar" och lär dressyr och visar sin kärlek till. Hon fick direkt motsvar från övriga i gruppen att så är det bevisligen inte. Hardys matte kunde pusta ut och fortsätta klappa om sin hund och tala om att han är det absolut bästa som finns och de kommer alla gånger få många roliga jakter tillsammans framöver tack vare det förtroende och samarbete de har sinsemllan.
Krister och Anita hade blivit varnade innan sitt val av ras, för att Vorsteh är bland det mest monsterlika som går i ett par hundtassar. De har ännu inte sett något av den egenskapen och även om det säkerligen kommer tider då allt inte känns riktigt så lätt, kommer det bli mycket enklare eftersom Halde redan från början fått lära sig goda vanor och lyssna.
Hoya imponerar i sin familj över sitt lugn och då har ändock Christer och Carita haft en hel del hundar genom åren. Det känns roligt och verkar vara genomgående bland alla valparna i kullen.
Claes har ju god erfarenhet av sin äldre hund som enligt husse själv ska ha varit lite mer råbarkad och hade nog förväntat sig en hel del jobb även med Hella. Så ännu icke fallet, utan detta är en liten glad fröken som är mycket lyhörd och samarbetsvillig.
Hexa är enligt matte otroligt sansad, lättsamoch lättlärd. Nu vet vi ju att Monica har en stor del i Hexas fina uppträdande men helt klart har hon, liksom resten av syskonen många fina egenskaper.
Många med mig har nog märkt att hemma fungerar det mesta riktigt tillfredsställande men när man kommer bland andra hundar och folk kan det vara lite svårare att få full kontakt med sin valp. Man ser dock att det fungerar allt bättre med Hedda även i dessa situationer.

Den reslige Hoya spanar ut över vattnet

Väl utvilade var det sen dags för dagens andra övning, ett ca 40 m långt släpspår draget med en stor gåsvinge. Valpen fick kopplad sitta bredvid matte eller husse och se på hur vingen drogs iväg in i skogen. Bara efter några meter hade valpen ingen möjlighet att se men visste nu att något spännande var i görningen. Valpen fick sedan i egen takt leta reda på spåret. Alla valpar luktade nyfiket runt på backen och fann och tog an spåret jättefint. Med god koncentration följde de spåret till slutet, och tog vingen spontant eller efter det att föraren lattjat lite med den. Stolta bar de sedan tillbaka vingen till startplatsen. Intressant att se hur valparna agerade, alla mycket målmedvetet och koncentrerat.
Hade vi börjat direkt med denna övning hade det säkerligen varit lite knepigare men nu med hundarna i rätt aktivitetsnivå gick det som en dans, något att tänka på i alla situationer. Vissa arbeten kräver att hunden är koncentrerad och sansad medan andra kräver att hunden är lite mer uppe i varv.

Direkt efter spåret följde en liten vattenövning. Upprymda av sina fynd i skogen fick de nu först sitta och lämnas att stanna medan matte/husse fick plocka av sig skor och strumpor och kavla upp byxorna. Med en hand framför bringa hölls valpen vid strandlinjen medan vingen lockande plaskade i vattnet och sedan kastades ut en liten bit. Med ett uppmuntrande ja, gick och sprang sen alla valpar fint ut i vattnet och hämtade vingen. Vingen kastades lite längre ut och de fick simma. Lite plaskande blev det för dem som var riktigt ivriga att få fatt i vingen men överlag simmade de riktigt bra. Åter med vingen möttes de i vattenbrynet av matte eller husse och blev varmt omklappde. De flesta valpar hade redan tidigare simmat vid flera tillfällen medan det för några nu blev premiär. De var jätteduktiga och fann sig snabbt även i detta element. Härligt att se valpar med sådan god vattenpassion.

Vi avslutade dagen med valparna åter på rygg i våran knän och gick igenom dagens övningar. Det tog inte många minuter förränn de la sig till ro denna gång och det var knappt de reagerade när vi smaskade i oss fikabröd och kaffe.

Ett stort tack till Micke för all hjäp under dagen!
Nu ser vi fram emot nästa träff på Mickes och Hibbes hemmamarker i början på september. En heldag till fjälls där det ska bli intressant att se hur valparna agerar. Fram till dess blir det till att fortsätta jobba med den ovillkorliga inkallningen och ett stoppkommando som även fungerar på lite avstånd.

Vi hörs och ses!